Poesie scelte edite ed inedite in dialetto friulano

Di Ermes di Colloredo,
con aggiunte di Pietro Zorutti
Udine, pei fratelli Mattiuzzi, 1828

(Biblioteca Nazionale Braidense - 18.23.F.22-23)

Pag. 12

LA GUERRA

NARRAZIONE STORICA

OTTAVE

A l' arme, a l' arme a vo cumò da bon,
Che a Chiaurià la uere e' jè impïade:
Chel gran chischiel è dut in confusion,
Che il Cuc cun siei nevoz al ha chiatade:
Cui dà di man e' forchie, cui al sponton,
Cui uzze lu roncon e cui la spade;
E se Giò no nus jude, un di chesg dìs
Tas pos in chel contorn saran di vìs.

Insin ore son pronz a la bataje
Zuan Batiste, Pelöe e Manarin,
Buti, Pantan, e il fì dal gran Zagaje,
Il Verd, chel dal Chiargnel, l' om di Catin
E ognun guide une trupe di canaje,
Cu emple di teror ogni visin;
E prin di ogn' altri al marchie Galëot,
Che in pî de trombe al tochie il sivilot.

E par socors di cheste grande armade
Si spiete chel teribil Tavïan;
E zà si dìs, che al sei mitut in strade,
Parcè che 'l nas si viod sui quei d'Archian:
Anzi mi par, che dand une renzade
Ha fat cagà di paure un puar vilan:
E l'altri dì fo dit par maravee
Che al vess sturdìt un muss cu' une coree.

Ognun sta preparat al so quartìr,
E simpri vigilant a chel cu ocòr:
Il Cuc ten ben uardat il Gobo ustìr,
E al pense di salvàlu là dal tor
Chei altris e' mi zùrin che han pinsìr
Di vedèlu rustit dut su pa 'l for,
Ma piès di ognun sarà a parangon,
Fidrì chel gran soldat, cuur di lëon.

Chest è un infant di cussì gran valor,
Che altri non è ce dì in chest päìs,
E Giò nus uardi quand che al è in furor,
No si staress sicurs in paradìs;
Chest sol combataress cun cent di lor,
Quand che al cruste cu i ding, che al sbat ju pìs,
Anzi non è tross dìs, che in Pra-zuruss
Par fuarze a i chiolè i zez a un zuss-catuss.

Da l'altre bande sarà quintri il Cuc
Chel gran soldat cu è stat in Alemagne
Chel, che in pos dìs al volè fa ciruc,
Par no si slontanà trop de lesagne:
Custui, siben che al pàr un mamaluc,
Quand cu ven l' ocasion no si sparagne;
Ogn'altri dì a qualcun al romp la muse,
Spedogland il braghir, cu fo di Bruse.

E un so fradi al ha par camarade
cu combatè tas fuart chest an passat;
Om, che al sintì, al sta tant ben di entrade,
E a fuarze di negozi al è slargiat ;
Anzi il miedi Andriuss me l' ha contade,
Che des feridis lui l' ha medëat;
E il ciròic la conferme a cui cu vûl,
Che a'i dè tre botis là dal bus dal cûl.

Napoli sol in miez sta ben uardat,
Par osservà lu fin di chest portent,
E fra doi cagadors sta rinserat,
Par miei schivà lu cors di chest torent;
E parcè che al è om sperimentat,
In ogni ocasïon sta simpri atent,
E pronz al ten soldaz mil e cinquante,
Rolaz sot il fazzùl di so sûr Sante.

Insume l' è ridot chel Chiaurïà
Lu spavent dal Frïul e lu teror:
Se vedessis chel Cuc a cimïà,
Al fàs cagà in braghessis miez culor
Al no faress mai fin che cospetà,
E dal velen piardùt al ha il color :
Di zà viod in squanquass dut chel chischiel,
Se no si juste prest sun chest ufiel

Ma dovaress qualcun par compassion
Procurà di sedà chesg grang rumors,
E fa capaz un poc de discrezion
Chei spaventòs e furiòs signors:
Se Tavian no foss in te' tenzon,
Come che al ha il prin luuc tra i senators,
Voress che lui disès : Sintìt, patrons,
La uere no è par no', ma pai minchions.



Che gli uomini dabbene devono schivare gli abusi del secolo presente.

CANZONE

OH! de l' etat prisint calamitose,
Dure condizïon de vite umane!
Oh pazze zonvintut di ment mal sane!
Oh vechiae miserabil e penose!

Copari, la vechiezze e' jè un cirot,
Cu tire lis magagnis viars la cut:
Se l' umid radical piard la virtut,
No val squarze di Chine o d'Algarot.

L'om co l' è vieli, è just une clöache,
Dulà che ogni vanzun si bute dentri;
Dal circul dai malans al è lu centri,
E il zovin cu jè mat no 'l stime un ache.

Ma, chiar copari, chest e il diaul ta l' sac
Che come su la vit spòntin lis cechis,
Cussì al cressi dai agn dàn fuur lis pechis,
E lu tormentin plul quand chel al è flac;

E la nature, cu si sint manchiant,
Dà la mosse ai disordins dal passat,
E viod che ognun di lor sta preparat
Cul pid in ande di vignì indevant.

La crapule passade ha fat quartir
La ta 'l stomi dal vieli, e spess a i' duul
Chel stomi, che cumò uaste un pignuul,
Di zovin al paidìve un lof cervìr.

Chel valent bevidor, che in zovintût
Varess bivut al pen cul miò chiaval,
Se vieli al bef tant ch' un pissart di gial,
Ohimè!il miò stomi; ohimè! un poc di brût.

Chel altri, cu menave a la fontane
Cing, sis voltis par gnot a imbeverà,
Lu pujeri; chialàilu a chiaminà,
I zenòi van baland la mortëane.

Cheste è une mercanzìe cussì triste,
Che intache il chiavedal senze uadagn;
L'avanz alfin va dut jù pa 'l calcagn,
Si slungie89 il nas, e si scurte la viste.

Ma ce? No' sìn di uardie, e chest è il piès;
L' orloi de vite è squasi biel scorût,
Lis vinchiequatri ha il banduciel batût,
E abass son biel calaz ju quintripès.

Chel zovenet, che par trai a pernìs,
O jeurs o razzis, va par chei palûz,
Sei fred; sei chiald al ul a dug i mûz,
Par jessi zovin, fa dut a strapìs.

Se al rive a chei sessante, che an d' è pòs,
Cu fàsin un tal viaz senze struchiassi.
Vo il sintìs dut il dì a lamentassi
O che al è plen di döis, o gotòs.

Chel spensirat, che al ha par ambizion
Di fa simpri esercìzis vïolenz,
E che in ta i dìs plui chialz e plui fervenz
Zujarà cinc, sis oris di balon.

Cenonè vo vedès chest cavalìr
Cun une ponte a tirà su i stivai,
O i parei, par un sfuarz fàz disuguai
Justaz su la belanze di un braghìr.

Cussì la zovintut al dì di uè,
Come no si muriss o vigniss viei,
No uèlin mai chialassi in simii spiei
E il fa judìci, oibò ! non è il dovè.

Ha plauso fra di lor chel signorot
Cu va armat di arcabùs, stil e pestons,
Che ogn'ore dà un barìl di cospetons,
Che ogui dì mazze quatri, e strupie vot.

Riverit è dal chel ric avar,
Che richiezze no sta cul generòs
Ignorant come un muss e vizïòs,
Supiarbi sol da l'aur, che al ha in vivar.

Cortegiat al sarà chel bon paron,
Cu fàs mangià lu so da chest e chel;
E quand che han sglonfat ben lu budiel,
I' trìnzin senze fuarfis lu zupon.

Stimat sarà chel prepotent, chel grant,
Cu ten un branc di sghers e servitors,
Cu fàs vaì ogni dì ju creditors,
Cu spind il so e chel dal marchiedant.

Chè d' ordinari il grand non è contènt
Se a' no 'l tochie la torte dai vicins;
Al ul dai marchiedanz scûz e zechinz,
E po senze nodar fàs l' instroment.

Se qualcun si presente ai nestris dìs,
Cu dèi di bon paron nuje di odor,
Sei pur pìzzul misfat, pìzzul eror,
A' ta 'l scùssin infin su lis radrìs.

Process sore process e nuf e vieri,
Ti fàsin un volum cu fàs spavent;
L' istorie è poc dal concili di Trent,
E in paragon la Bibie a' jè un Saltieri.

E chei nodaruzzaz, che han tant umor,
Ti uèlin fa pajà fin lis cartelis;
Sansughis di tacà es marüelis,
Banduciei des chiampanis dal Cormor.

Oh! justizie dal mond dulà ise lade,
Che nissun plui la viod in chesg päìs?
Copari, e' jè schiampade in paradìs
Parcè che plui cajù no ven doprade.

In sume chest è il stat dal mond prisint;
Dut è corot, dut ha chiatif odor,
Di tantis corutelis fra il fetor
Fragranze di virtut plui no si sint.

Il jessi virtüòs è prejudizi,
Il jessi savi è un no avè intelet,
Il jessi om daben è un gran difiet,
Ma il jessi püar om è il major vizi.

Copari, ritirìnsi, che al ven gnot,
E la vie di chest mond è simpri stuarte :
Se spietìn che al' sei scûr falìn la puarte,
E se nus siàrin fuur, no l' è cirot.

Se avìn fat pa'l passat qualchi schiampade,
Al baste par quinzàle il pentiment:
Da chì indevant vivìn cul cuur content;
Amà il prossin e Dio; cheste è la strade.

Emendi il mal passat, lu ben prisint,
Chesg quatri dìs vivìn umin daben,
Fin che il mar è tranquil e il cil seren,
Tirìnsi in puart prime che incalzi il vint.

Chè de nestre partenze prest ven l'ore:
Operìn ben, stìn salz, fasìn bon cuur:
Cui cu vif onorat, simpri ben muur,
E un biel murì dute a vite onore.



Al Sig.Conte N. N.
rivale del Poeta nell'amore di Filli.

SONETTO

TAL fo il spavent dal cil alore quant
Cu di Flegre si armà chel popolaz,
Che lis sfèris duquantis cun strapaz
Lèvin confusamentri rodoland.

I dios plens di timor lèvin gridant
Par vedessi confùs e in grand impaz,
E palide l' Aurore tornà in braz
Al so Titon par consolassi alquant.

Ma Giove vedind chest, plen di velen,
Di fuuc si armà la man, e al volè fa
Rüine dai Ziganz; è al fasè ben.

Fidrì, tal flabe ti hai volùt contà
No contrastà cul cil, e fa al miò sen:
Fili è un cil di beltat; làssile sta.



A Franceschina orba di un occhio.

SONETTO

FRANCESCHINE, miò ben, sòi disperat,
E se il cil no mi jude sòi spedìt:
Par amor to jò sòi ridot in stat,
Che 'o no puess movi plui nè man, nè pìt

.

Subit che 'o ti vedei, jò foi rapìt
Da che belezze che mi ha il cuur lëat,
Cun chel biel mostazzut tu mi has ferìt;
Ma chel voli giatùz mi ha minchionat.

E se c' un voli sol tu has podut fa.
Tante rüine e tante confusion,
Cun doi par fuarze al bisugnass crepà.

Amor, Amor, tu vebis compassion,
E se no l' è cirot al miò penà,
Fai che si svuarbi almanco anchie dal bon.



ISTORIA VERIDICA

OTTAVE

Tu benedet Paron di dut il mont,
Fator di dut il cil e po de tiare,
Che ogni chiosse tu viòz in un sol pont,
La to bochie di mil, no fàle amare,
Par no gustà ju fruz in t' un vil tont:
La me peraule fa che ti sei chiare,
E cul to sant ajut puessi mostrà
La cecitat dai umin, e il mal fa.

Simpri di dì e di gnot stan a sfadià,
Piardind la vite, il timp la zovintut,
No par altri, se non par uadagnà
Richiezzis e tesaurs, e bens par dut:
No val fieste nè dì di lavorà,
Pur che puèdin giavà qualchi soldut,
Par dut il mond chiamìnin voltand braz,
Par consolà il so cuur, fa i fiis bëaz.

Son tang, che vadin cun pericul grant
Di restà muarz par man di ors e lëons,
Par chel lor desideri di copant,
Po menaressin vie i siei chiantons
Cun pinsìr di giavà un bon contant
Postand jù là dai grang e dai mangions
Cussì ognun fàs mistìr; cussì il pitor
Dipinz telis non plui di un sol color.

Il fari al è par fa lis siaraduris,
Par siarà i bez in chiase, e la so baje;
Pur anchie il murador fàs armaduris
Par quinzà chiasis e fa la muraje;
Il spizïar al studie di fa curis,
L'orèsin cir la lime e la tanaje,
Non par, altri sofrind tang patimenz,
Che par quistà a siei fis aur e talenz.

E cheste jè la mete des fadiis,
Al è dut chest il fin da l'argoment.
No bràmin altri che dotà lis fiis
Di chiasis, robe, e d'infinit talent;
Che stèin lontan di lor dutis lis spiis,
Aciò no vèin di dà gran discontent,
Cul palesai di dug i siei misfaz,
Fasìnju là in preson lëaz pai braz.

Pazzìe da l'om si pò grande clamà,
Che simpri al pense senze viodi il fin,
Se mai no 'l pò nè manco scomenzà,
Se non l' invòche prin il lum divin:
Di sens al saress prif a favelà,
Se nol crod e nol spere in un sol Trin;
E cemut l'om il fin di Dio l' è stat,
Cussì il fin da l'om Dio sei pur clamat,



Difesa di un Poeta novello.

SONETTO

BON sior, diviars a' mi han volut tentà,
Che 'o scrivi quintri il uestri biel sunet;
Ma parcè che ses om di gran rispiet,
Un tal eror non hai volut mai fa.

Volèvin, che 'o us disess, che il pöetà
Non è par anemai senze intelet;
Ma jo però j' hai rispuindùt biel sclet,
Che anch' vo', come purciel, podès rimà

Seguitàit pur cussì, che vès rason
Di attindi di bon cuur a chest mistìr,
Che fuars acquistarès riputazion.

Cùi sa che es Musis no j' saltass pinsìr,
Viodìnd a là in Parnass un tal minchion,
D' incoronàus pöete cul braghir?



DIALOGO PRIMO
FRA PASCUTE E MACOR

Mac. OH ce biele furtune,
Che uè mi cor daûr,
Apene vignut fuur
Dal miò bëarz!

Al è ben ver, che ai muarz
No j' tochie il bon bocon,
E cui cu è durmïon
No pìe pess.

Jò voi fuur di me stess,
Pascute anime me,
Vidìnti sole uè
Par cheste strade.

Cui mai ti ha chì menade
A consolà il miò cuur?
Tant timp cho 'o sòi daûr
Par incontrati.

Hai voe di favelati
Che al è di zà un gran piez,
E mai no l' è stat miez
Di chiatà strade.

Alfin cheste zornade
Cun gran sodisfazion,
Incontri l'ocasion,
Che sieti tant.

Pasc. Bondì chel biel infant,
Dulà seso invïat?
Cui mai us ha menat
In cheste strade?

Jò sòi ben furtunade,
Chè insieme si chiatìn,
Cumò che si vidìn
Fuur da la int.

Si viod l'aur e l'arint,
Ma de uestre grandezze
Si prove gran schiarsezze
E chiaristìe.

Mac. Sìnt mo, Pascute fie,
Speranze dal miò cuur,
Ti zuri, che jò muur
Pes tos belezzis.

Chestis son tantis frezzis,
Cu pàssin lu miò sen,
E tu, chiar lu miò ben,
No tu has pietat?

Pasc. No mi stait a discori,
In grazie, chiar Macor;
Se olès fami favor,
Lassaimi a pas.

Jò no sai ce che 'o fàs
Par vo nè dì, nè gnot;
Jò crod dibot dibot
Deventà mate.

Che' diaul di femenate,
Che nus stave a spià
Jè lade a lengazzà
Dut a me sûr.

Puessial saltai 'l lancuur,
La peste e lu fojal,
La glanze e lu brumal
Sun che' lengate.

Us promet, che mi ha fate,
Cun chel so chiacarà,
Cutant murtificà,
Che 'o soi biel muarte.

Pazienze, poc impuarte;
Mi puèdin ben copà,
Ma no fami voltà
Dal miò pinsìr.

Amor l'è un ciart mistìr,
Che co 'l si fàs da bon,
Nè patass, nè baston
Lu pò impedì.

Mac. Donchie è stade a sintì
Cujè i nestris faz,
E po ha vut mostaz
Di fa la spìe?

Ah brutonòne, strìe!
Se mi ven in ta i pìs,
Jò uei petai un sfrìs
Cun un rasòr.

Pasc. Lassàile, chiar Macor,
No stait pur no a stizzassi;
Varès timp di refassi
In altri mût.

Mac. Che 'o sedi un bec cornût,
Se cheste i' passe ben:
Al cospeton di len
Jò uei sfrisàle.

Pasc. Macor, vès di lassàle,
E di no fa un tal mal,
Parcè dut Carneval
Staress siarade.

Cumò che jè bonade,
Lassàile pur a pas,
No si fìn dà dal nas,
Che al sarà miei.

Mac. Lafè che nanchie i viei
San favelà tant ben;
Uei fa donchie al to sen,
Lassàle cori.

In sume al to discori,
Si ha di fai dì chiapiel,
Jò stimi il to cerviel
E il to judizi.

Pasc. Ves vut simpri chel vizi,
A dì che il neri è blanc:
Burlàit un poc plui planc,
Simulador.

Pofà chel gran brusòr!
Savès mo dà la berte:
Ma ben sòi strade a l'erte
In favela.

Co' trati a simulà
La me vite e il miò ben?
Varess ben poc inzen,
Pochie crëanze.

No no, chiare speranze,
No avè pur no suspiet,
Che hai favelat di afiet,
Da sen, da bon.

Ti zuri in conclusion,
Che 'o hai dit la veretat:
No sai vè favelat,
Se no par ben.

Pasc. Cu isal chel, che al ven
Culà vistut di ross?
Puars no' se al nus cognoss!...
Ce ulìno fa?

Mac. No stati a spaventà:
Cului l'è un furistìr;
Altri l'ha in ta 'l pinsìr,
Cu poschialassi.

Stìn salz senze voltassi...
Velu che al è passat:
No l'ha nanchie chialat
Chest barbezuan.

Orsù, dami la man,
Pascute, lu miò ben;
Su vie, fasìn dassen,
Impromitìnsi.

Chiare vite, justìnsi:
No vòi mai vie di chì,
Se tu no dìs di sì,
E m'impromez.

Tu sas che al è un gran piez,
Che 'o fàs l'amor cun te;
Tu pus anchie savè
Se sòi fedel.

No ti mostrà crudel:
Ustu fami murì?
Risolviti a uarì
Chest cuur ferit.

Uei jessi to marit,
E tu la me compagne,
In vile in te' campagne,
In chiase e in jet.

Cussì donchie a dispiet
Dal mond e dal Demoni,
Farin chest matrimoni
In sante pas.

Jò chiali che tu tàs:
Rispuind, chiare Pascute,
No mi sta a fa la mute
Pinsirose.

Ti uei par me morose,
E mai no ti bandoni,
E cui cu vul tontoni,
Che jè dite.

Pasc. Oh ce tremor di vite,
Che mi vès fat saltà
Cul uestri favelà
Tant premuròs!

Vo ses masse pressòs:
Avès pur sintut dì,
Cu no si pò fuì
Dal destinàt.

Avès mo tant spietat,
Podès anchie intardà:
Us dìs che 'o uei pensà
Anch'jò lafè.

Mac. Ce zove a dì lafè,
Cul dì, volìn pensà?
Tu sas che ogni spietà
Puarte pericul.

Ma par finì l'articul,
Dimi di sì biel prest,
E lasse par il rest
A mi l'impaz.

Jò uei che i nestris faz
Par cumò sein secrez,
Infin che 'o chiati miez
Di une certezze.

E po cun sicurezze
Ti uei fa domandà,
Come che a si sòl fa
In chest päìs.

Cussì donchie a la sclete
Rissolf prest dentri, o fuur,
E chel che tu has in cuur
Mètilu in bochie.

Pasc. A vo, fradi, no tochie
Pensà tant ben cu a mi;
Se 'o dìs subit di sì,
Mi pò nosè.

Macor, vès di savè,
Che spandìnsi ste vôs,
Puess juste fa la crôs
Su la me dote.

Une chiamese rote,
Lu chiamesot plui vieri,
Che di ogni dì dopèri,
E' mi daran.

Cussì mi mandaran
Fuur di chiase biel nude,
E sarai mal vidude
In vite me.

Mac. Cui la porà savè,
Se no' biel soi farìn?
Ce ocor che spralungìn
Di uè in doman?

E po, se no daran,
No pensi une balote
Di dute la so dote
Di to mari.

La stime e l'inventari
Son chei che chiantaran,
E no si lassuran
Mai fa dituart.

Ti tochie anchie la part
Di to agne Filipe,
Che tire prest la gripe
Di murì.

Nè mai ti pò perì,
Se al val il testament,
Di to barbe Clement,
Che Giò i' dei pas.

Ma chest no mi fàs cas:
Mignarà vè pazienze,
Se tu vens anchie senze
In chiase me.

Jò crod ben di podè
Comprati une chiamese,
E quistàti la spese
E lu vistì.

No lassarai patì
La to vite di frêt,
Nè di fan, nè di sêt
In fin che hai flat.

Di san e di malat,
Di zòvin e di vieli,
Chel che cumò fevèli,
'O ti darai.

Cussì sopuartarai,
Se a' no 'l suced di pies,
Infra sis o siet mes,
La me Pascute.

Che sei o biele o brute,
O richie o püarete,
no i pensi une gazete,
Un bagatin.

Pasc. Donchie zà che il distìn
Dal cil a l'ul cussì,
Jò dìs anch'jo di sì,
E us impromet.

E par segnal di afiet,
E che 'o no us fàs ingian,
Tochìnsi pur la man,
E sòi contente.

Mac. Jò uei tignìti strente
Cumò che tu ses me:
Oh ce zornade uè
Par me tant biele!

Se quistat in taviele
Vess une possession,
Major consolazion
No sentirez.

Pasc. Macor, al è un gran piez,
Che sìn sun cheste strade,
E sì mi pàr rivade
In chest moment.

Pensàit se sìn contenz
Di stassi in compagnie;
Ma bisugne là vie,
Che al è tardòt.

Ariquardaisi usgnòt
Di lassàssi vedè,
Ma no fàit mai savè
Che si ulìn ben.

Cussì cun biel inzen
Farìn secret l'amor:
Restàit in pas, Macor;
Adio ben miò.

Mac. Vòi vie di cà anchie jò:
Marcomandi, Pascute:
Bundì la me vitute;
A ravedessi.



DIALOGO SECONDO
FRA PASCUTE E MACOR

Pasc. OHIMÉ dulà mai sojo!
No sai se 'o vegli, o duar;
Mi pàr, e no mi par
D'insumïami.

Mac. Tu pus mo ben chialàmi,
O fati maravee,
Macor plui no somee
Chel che al jere.

Pasc. Vo vès mudat di ciere,
Smarit il biel color;
Mi semëàis, Macor,
Un muart in pìs.

Mac. Pascute, son tre dìs,
Che consumat di amor
No hai cerchiat valor,
Cu vali un fross.

No sòi nè blanc nè ross,
Ma ben sì trist e zal,
Mi va crissind il mal
Ogni quart d'ore.

Al pàr che sei une bore,
Cu brusi lu miò cuur;
Se un di chesg dìs no muur,
L'è un gran miracul.

Vidind un tal spetacul,
Pascute, ce' dirastu?
Ben miò ti movaràstu
A compassion?

Al veve ben rason
Macor di lamentassi,
Se al sintìve brusassi,
Tu diràs.

Daràmi po dal nas
Quand che 'o sarai biel muart,
Cumò al ul confuart,
Che 'o vif in pene.

Pasc. Frëàilu su la schene,
Che al alzarà la code;
Oh sì che al va a la mode
Chest discors

!

Par me grame ul socors,
Che hai bisugn di solef;
Jò sòi come la nef
Di bot disfate.

No crod che sei fantate
Di me plui sventurade;
No passe mai zornade
Che 'o no väi.

Us viod plui fred che mai,
Rissolvit di sbrigàle,
O pur bisugne fàle
Tra no doi.

Savès pur vo se 'o sòi
Pur masse inamorade,
Ma il fa po la sfazzade
No pàr bon.

Sintìt la me opinion,
Se olès studà il brusor,
Cheste volte Macor
Fàit a miò sen.

Chiatàit un om da ben,
Cu jè copari Tite,
Chel uestri amì di vite,
E favelàit.

Senz'altri confidàit
La uestre impressïon,
E dìt che par passion
Ses in pustote.

Prëàilu, che di bote
Mi vadi a domandà,
E che no 'l stei a tardà
Nanchie un moment.

Se miò pari è content,
Duquant a' nus va ben;
Se no cun biel insen
Farìn un'altre.

Aviarzarìn la puarte
Di gnot, e robarìn
Dut chel che podarìn
Secretamentri.

Vorai che vignìs dentri
Anchie vo a fa fagot
Cussì di biele gnot
Schiamparìn vie

E in uestre compagnie
Larìn po in ta 'l doman
Là vie dal sior plevan
A fassi scrivi.

Prin che me mari rivi
Jò zà sarai nuvizze,
Cussì sarai felizze
Come prime.

Seben che no hai fat stime
De so contradizion,
Varà consolazion
Di rivedèmi.

Orà ben provedèmi
Di piezzis e linzùi,
Di chiamesoz, fazzùi
E bombasinis.

Aciò che lis visinis
Mi viòdin ben vistude,
Si ben sòi providude
Di me pueste.

Sòi ciarte che ogni fieste
E' vignarà a chiatàmi,
E spess a domandàmi
Se sòi gruesse.

Chiatànsi insieme a messe
Dirà: ce fastu fie?
Ti fàsial compagnie
Buine il marìt?

Cussì sarà finìt
Ogni brighe e sussûr;
E cui cu no ten dûr
A' no la vinz.

Daspò i nulaz e i vinz,
Daspò une gran tempieste,
Ta 'l mar si fàs gran fieste
In quïetezze.

Macor, no plui tristezze,
Stait pur di buine voe,
Che zà daspò la ploe
Al ven seren.

Mac. Pascute lu miò ben,
Tu mi has tant consolat,
Che al mi è tornat il flat,
E il spirt in pet.

Veramentri un afiet
Al par dal to, Pascute,
No si chiatave in dute
Cheste vile.

Bisugne pur ben dìle,
Che cul to favelà
Mi scomenze a passà
Duquant il mal.

E mi è fuìde a ual
La gran malinconìe:
Donchie, Pascute fie,
Ulìn bussassi.

Pasc. No olès dismentëassi
Di chest mo uestri vizi;
Làid prest a fà il servizi
Destinat.

Mac. Vòi subit inviat...
Pascute marcomandi;
Jò uei che a' ti domandi
Cheste sere.

Pasc. Macor fàit che sei vere;
Se sarìn destinàz,
Restarìn consolàz:
A ravedessi.



Per una lotta seguìta tra il sg. co. Pompeo N.N. e Domenico Cont Fante della città.

SONETTO

SIOR cont, che un cavalìr pur ses stimat
D'imparegiabil grande aspetazion,
Cimùt cumò si sèso vo abassat,
Volìnsi cimentà cun un baron?

Dut l'è ver; vo ses cont, e contrastat
Avès cun altris conz la decision;
E se colonel public ses stat fat
Vès volùt che si publichi l'azion.

Sì; ma mètisi un poc la man al pet,
E dìt pur, se cumò vès il nas rot,
Si vès vo sol piardùt a vo il rispiet.

Oh pofar Giò! Vès fat un gran brut bot,
Vo che ses stat sore di dug elet,
Vès scomenzàt vo prin a sta di sot.



Sopra lo stesso soggetto.

SONETTO

SIOR colonel plui vil di un cimisat,
Da cui vèso imparat jessi minchion
In cimentassi cun sì vil baron,
E restà a la perfin cussì imbratat

Cul brûd, che dal nasat in brombolon
A fuarze di tang pugns us ha giavat,
E a plui no puess anchie mal strapazzat,
Cul dì: va vie, ti dòi la vite in don?

Ohimè, signor! ce si pò fa di plui?
Un colonel cu puarte spade al flanc,
Cu mazzà in altri timp, bati custui!

Dirèso fuars che us tremave il sanc?
Chest è timor no di om, ma di marmui,
Che a ogni pìzzul intop devente blanc.



Al Signor co. Federico N.N. rivale del Poeta nell'amor di Filli

SONETTO

AL si sa ben, che no tu ses poëte,
E che no tu fàs viars se no pal cûl,
Dulà zà che tu vess sì gran trastûl,
Uadagnand ogni dì la to gazete.

Jò ti dirai la veretat biel sclete,
Vanzun di G..... Fili no vûl;
E par chest, fradi chiar, tu mi fàs dûl,
Insegnanus a no cheste ricete.

Tu pàrs ingrisignìt, e quasi vieli,
E di galantizà no è to mistìr,
Che tu piarz il savon cun dut il ueli.

Met sot la plete chest chiarif pinsìr,
Parcè che jò, ta 'l zuri al sëugnèli,
Che Fili sa che puartis il braghìr.



Al medesimo.

SONETTO

FIDRÌ no crodi zà cun tos finzions
Di fa piardi il concet al to rival;
Nè crodi di acquistà cul to dì mal,
Che il dì mal al è propri dai minchions.

Cumò ti puess clamà mat a florons,
Parcè che un flor ti fàs saltà il brumal;
E speri di vedèti a l'ospedal
Lëat cun quardis gruessis e cordons.

Procure pur di fati biel, galant,
Che 'o no stimi un ufiel il to mostaz
E par consolazion leche il to guant.

Par diti il ver tu mi dàs poc impaz,
E un purcit come te no stimi tant,
E di un simil rival mi chiol solaz.


© Biblioteca Nazionale Braidense - Sito Web: http://www.braidense.it
Via Brera 28 - 20121 Milano - Tel. +39 02 86460907 - Fax +39 02 72023910 - Email: info@braidense.it